bungalowbusiness

 

Töntigt har man fått höra, but we don't give a shit. Vi gillare!!

Det thailändska nyåret alltså, och firandet är i full fart. idag åkte vi till siam och strosade runt på gatorna och när vi skulle hem tog vi en taxi av uppenbara skäl. Det var fullkommligt galet ute på gatorna och det var så sjukt roligt att se på! Vi skrattade så vi grät hela vägen hem. När vi skulle ut och käka middag på kvällen var vi på vakt hela tiden och lyckades bara få lite småskvätt på oss. Vid middagshaket träffade vi en tjej som bjöd in oss till vattenkrig utamför hennes butik imorgon klockan tolv, antar att vi ska delta i hennes armé eller något sådant.. Så nu är vi aspeppade och fit for fight! Ska bli så jävla kul!!! Här är även några bilder på vår underbara utsikt från taket på vårt hotell där även poolen finns.

tuktuk resan från HELL. vi trodde seriöst att vi skulle dö.

mycket bra sjukhus!

Idag besökte vi det enorma shoppingcentret MBK, det var cool. Så jävuskt ycket affärer att men gick vilse så fort man klev in i byggnaden! 

(btw så har vi besökt ett av de bästa sjukhusen i bangkok för att kolla upp Petras skabb som visade sig vara helt vanliga eksem...)

Imorn hinkar vi upp igen, den här gången byter vi dok ut alkoholen mot vatten. Det är nämligen nyår här i thailand imorgon, det det firas med ett enda stort vattenkrig. Tur var väl att vi blev varnade idag av en thaitjej, till skillnad från det balinesiska nyåret, som firades betydligt lugnare och som gick åt helvete.. Men nu är vi förberedda och utrustade med vattenbazookas. BRiNG IT ON!

Tur att det inte är dödstraff på lagning i Thailand iallafall...

Här steks det på. Vi har lyckats ta oss till det enda ställe i södra Thailand där det inte regnar och är översvämning. Det firas med schtekning 3000. Annars inte så mycket nytt. Petras vänner på rumpan verkar ha bosatt sig föralltid. Bildbevis kommer. Smärta. Frida har solsting och har bränt sig överallt så där är allt som det ska. Bildbevis kommer även där. Aj.

Brun Brud.

Strålande sol även idag och Thailand börjar bli sig likt igen! Självfallet låg vi på stranden hela dagen och stekte, underbart, men också ett hårt jobb ska ni veta. Det är inte lätt att ligga i 45 graders värme en hel dag med olja över hela kroppen som bokstavligt talat kokar och på det svett i överflöd som svider överallt.. Men vill man vara fin får man lida pin sattsäga. Men vi ska inte klaga, det är ändå en miljard gånger bättre än vad Svergie någonsin kan bli. Snart ska vi gå och kolla om vi kan ta oss till Chumpon imorgon, om inte kanske vi tar oss upp till Bangkok för här orkar vi inte uggla längre.
En förklaring till kommande bild kanske är i sin ordning. Petra lyckas alltid med allt och den här gången är det ett virus som gett helvetes utslag på stjärten. Hon äter 12 olika tabletter varje dag och än så länge har det inte blivit bättre. Det svider och kliar och hon orkar snart inte leva längre. Vi tackar Thailand för deras starka mediciner som håller henne vid liv. Hon knaprar till och med sömn och ångestdämpande tabletter för att kunna sova. Pillertrillar poäng 9/10.

En dag bestämde vi oss för att dra tummen ur stjärten och ta oss upp till Phi Phi veiw point som ligger högst upp på en av bergstopparna.Vi har länge sagt att vi ska göra det och kände att det var lite nu eller aldrig. Regnet hade tagit en kort paus och solen kikade till och med fram, så det var bara att köra! Lättare sagt än gjort. två miljoner trappor fick vi kämpa oss upp för, svettiga och törstiga. Men när vi kom fram var det värt varenda ansträngning. Det var så sjukt vackert, precis som vi visste att det skulle vara. Det var underbart att stå och blicka ut över ön som gett oss så jävla mycket, älskade Phi Phi!

Åså var dom bara två. Jovisstsenni, stina den fina har packat ryggan, som ni redan vet. Vi saknar henne redan och önskar att hon kunde vara med oss nu. Vi har faktiskt haft strålande sol för första gången på väldigt länge idag. Det resulterade såklart i hetspressning på stranden hela dagen och brännor som heter duga. Egentligen skulle vi nu befinna oss i Chumpon nu, men översvämmningarna tvingar oss att stanna här i Ao Nang. Tur är väl att regnet är över här, där människor till och med har dött. Det tråkiga är att vi redan har gjort Ao Nang för typ 2 månader sen, inte för att det är så mycket att göra. Närmare bestämt ingenting. Det skulle vara sola då, så det får bli vårt tidsfördriv, om vädret fortsätter som det ska! 

Ja som vi alla vet tar allt roligt slut någongång. Och imorgon är det mitt (Stinas) roliga som tar slut. Men ärligt talat känner jag mig så jäkla nöjd med allt att det inte känns så farligt. Jag är klar här nu. Måste hem och planera nya äventyr och resor. Fast okej, det känns förjävligt att lämna allting för ett grått slaskigt Sverige. Jag kommer sakna så mycket. Att äta green curry, att höra folk prata thailändska, gå barfota 24/7, att ha sand överallt, att dricka buckets, ligga på stranden under Hippies bar, att man kan prata med alla överallt, chokladkakan med vit choklad och hallon i, att inte behöva planera mer än vad man ska göra om fem minuter, ligga på luftmadrass i havet i Langkawi, dansa under stjärnorna, äta indisk mat, bada i poolen mitt i natten, spela chinese poker, allt fina i Ubud, dricka Birdykaffe, att tjaffsa om småsaker när man har sovit för lite, att äta världens godaste mackor på Snack Shack, att vara på ett ställe precis så pass länge att det känns hemma, att paddla kanot till gömda ställen, att bada i Kop Lipe, att äta pannkaka med choklad, att önska sexy bitch överallt, att snorkla och känna att man nästan är i ett akvarium, handla kläder för inga pengar alls, skratta läppen av sig med sina bästa vänner, spela samma låtar om och om igen, Chang och Bintang, titta på film på stranden, åka long tail båt och vara livrädd, att åka på utflykter till tråkiga tempel, att sitta bak på en moppe, titta på eldshow, få tusentals myggbett, sova tre i en säng, äta koppnudlar hela jäkla tiden, att hitta nya vänner, att bli svettig hela tiden, Frida och Petra såklart, att känna sig fri och att hela tiden bara leva just i det ögonblicket.